Take a look at yourself and then make the change
Anledningarna till att man vill förbättra sin studieteknik är många. Kanske har man ingen lust att lägga ner massa tid på skolan, kanske har man svårt och lära sig och behöver hjälp för att bara bli godkänd, eller så vill man kanske lära sig så mycket som möjligt. Inga anledningar är rätt eller fel. Huvudsaken, enligt mig, är att man gör något. Man blir aldrig fullärd och man kan aldrig få en perfekt studieteknik, den kan alltid bli bättre!
Jag har alltid varit elven som vill för mycket. Jag har gråtit över att jag bara fick VG. Jag har suttit i panik kvällen innan ett prov för att jag tycker att inte kan någonting och det tog fram till åttonde klass innan jag vågade räcka upp handen på lektionerna trots att jag ofta visste svaret – tänk om jag skulle ha fel? ”Och hon hade säkert MVG i allt”, tänker du nu, men nej det hade jag inte. Jag har aldrig varit något överbegåvat underbarn (och med vissa ämnen har jag fått, och får jag, kämpa rätt rejält) – men jag har varit och är en envis perfektionist. Och det var därför det verkligen ställde till sig för mig. På högstadiet blev jag tvungen att ge upp spanskan – jag redde helt enkelt inte ut den – och fick istället ta extralektioner i engelska. Detta, att tvingas att ge upp och vara dålig tog hårt på mig. Självklart visade jag inget, men faktum är att jag just där, just då, kände mig urusel.
Nu i efterhand ser jag att misslyckandet med spanskan var något av det bästa som hänt mig. Jag ser det inte ens som ett misslyckande längre. Dels fick jag en helt fantastisk extralärare i engelska som hjälpte mig att inte bara höja mitt betyg utan även att börja tycka det var roligt med engelska! Men framför allt så fick det mig att vakna. Det var där mitt intresse för studieteknik föddes. För mig handlade det inte om att få bättre betyg eller få tummen ur, för mig handlade det att bli nöjd. Att effektivisera mina studier och sätta upp relevanta mål för att kunna känna mig nöjd. Har jag lyckats? Ja, jag är i alla fall en bra bit på väg. Jag ska inte säga att jag aldrig är nervös inför prov längre, eller att jag aldrig har gråtit över ett betyg sedan dess, det vore att ljuga. Men jag kan med handen på hjärtat säga att jag, om inte alltid så i alla fall för det mesta, känner mig nöjd. Men kanske viktigast av allt så vet jag nu hur jag ska ta mig igenom en motgång. För tre år sedan var ett G en katastrof – för jag hade ingen aning hur jag skulle göra för att ändra på situationen. Nu vet jag det och därför kan jag snabbt torka tårarna och komma tillbaka med ett jävlar anamma! Det har jag ingen annan än mig själv att tacka för!
Slutpoängen är att, nästan, vad du än vill uppnå genom att ändra din studieteknik så kan du lyckas. Det är ingen lätt väg att gå, men är du inte nöjd idag är jag rädd att du inte har något val.
Jag har alltid varit elven som vill för mycket. Jag har gråtit över att jag bara fick VG. Jag har suttit i panik kvällen innan ett prov för att jag tycker att inte kan någonting och det tog fram till åttonde klass innan jag vågade räcka upp handen på lektionerna trots att jag ofta visste svaret – tänk om jag skulle ha fel? ”Och hon hade säkert MVG i allt”, tänker du nu, men nej det hade jag inte. Jag har aldrig varit något överbegåvat underbarn (och med vissa ämnen har jag fått, och får jag, kämpa rätt rejält) – men jag har varit och är en envis perfektionist. Och det var därför det verkligen ställde till sig för mig. På högstadiet blev jag tvungen att ge upp spanskan – jag redde helt enkelt inte ut den – och fick istället ta extralektioner i engelska. Detta, att tvingas att ge upp och vara dålig tog hårt på mig. Självklart visade jag inget, men faktum är att jag just där, just då, kände mig urusel.
Nu i efterhand ser jag att misslyckandet med spanskan var något av det bästa som hänt mig. Jag ser det inte ens som ett misslyckande längre. Dels fick jag en helt fantastisk extralärare i engelska som hjälpte mig att inte bara höja mitt betyg utan även att börja tycka det var roligt med engelska! Men framför allt så fick det mig att vakna. Det var där mitt intresse för studieteknik föddes. För mig handlade det inte om att få bättre betyg eller få tummen ur, för mig handlade det att bli nöjd. Att effektivisera mina studier och sätta upp relevanta mål för att kunna känna mig nöjd. Har jag lyckats? Ja, jag är i alla fall en bra bit på väg. Jag ska inte säga att jag aldrig är nervös inför prov längre, eller att jag aldrig har gråtit över ett betyg sedan dess, det vore att ljuga. Men jag kan med handen på hjärtat säga att jag, om inte alltid så i alla fall för det mesta, känner mig nöjd. Men kanske viktigast av allt så vet jag nu hur jag ska ta mig igenom en motgång. För tre år sedan var ett G en katastrof – för jag hade ingen aning hur jag skulle göra för att ändra på situationen. Nu vet jag det och därför kan jag snabbt torka tårarna och komma tillbaka med ett jävlar anamma! Det har jag ingen annan än mig själv att tacka för!
Slutpoängen är att, nästan, vad du än vill uppnå genom att ändra din studieteknik så kan du lyckas. Det är ingen lätt väg att gå, men är du inte nöjd idag är jag rädd att du inte har något val.
”Insanity: doing the same thing over and over again and expecting different results.”
– Albert Einstein
Rubriken kommer från: Michael Jackson – Man In The Mirror
Kommentarer
Postat av: Vickan
Väldigt kloka ord där i texten och att oftast är ett "misslyckande" öppning för något helt annat. Liksom ingen människa är perfekt eller bäst på allt, gäller även i skolan. Vissa nöjer sig med G medans andra verkligen vill minst ha VG helst MVG i allt.
Postat av: oliviachronwall
så bra skriver!
har själv problem med engelska och kanske inte får godkänt när jag går ut 9;an.. vet du ngt bra tips för lära sig engelska när man har svårt att lära sig?
Trackback
